Rebecka fick ont i magen när vi skulle äta. Hon gick in och lade sig i vardagsrummet och somnade snabbt. Väckte henne efter ca 45 min och kollade tempen -ingen feber. Dåsig gick hon in i köket och började skrika om mat att hon var hungrig men sen sprang hon in på toa och ville kräkas. Jag förstod ingenting. Hon skrek mer och mer och sa att hon var rädd och att hon var höll på att dö. Jag blev jätterädd och ringde 112. Hon har aldrig betett sig så här förut. Jag trodde att hon blödde i magen eller någonting...
Hon kunde inte vara still. Det var som att hon hade så ont att hon inte kunde varken sitta, ligga eller stå och hon SKREK. Efter några minuters förvirrat samtal med operatören lade vi på och Rebecka lugnade ner sig. Ambulans med barnläkare kom och undersökte henne. Hjärta, lungor, hals, mage mm. Hon berättade då att hon hade haft svårt att andas, det var därför hon skrek att hon trodde att hon skulle dö. Det var som stt det hade fastnat en stor tårta i halsen, som Rebecka beskrev det.
Läkaren hittade inget "fel" på henne utan trodde att hon drabbats av "kramp" i matstrupen/luftstrupen och det kan kännas obehagligt som att man får svårt att andas. Obehagligt! Nu på kvällen mår hon bra och sover gott i vår säng... *pust*
Tyvärr var det Alexandra som mådde sämst av upplevelsen efteråt. Hon blev så rädd och grät och sa "jag vill inte att Rebecka ska dö" flera gånger till mormor, som tur nog råkade komma förbi strax innan Rebecka blev dålig. Alexandra blev väldigt illa berörd och ville kräkas flera gånger efteråt men det kom inget. Efter lite prat och mys med henne så kände hon sig bättre. *skönt*
Kommentarer